Efter introduktion startar Ulrikaskolans lärare i årskurs 1-3 och 4-6 snart upp Läslyftets modul "Från vardagsspråk till ämnesspråk". Jag ser fram emot ett läsår där jag kan stötta och engagera kollegor, men kanske främst att vi lär och tillsammans utvecklar undervisningen. Detta läsår genomförs kompetensutvecklingen i lugnare takt, så jag har goda förhoppningar om att lärarna i någon del tar sig tid att utveckla någon lektion i s.k. Lesson Study.
Enligt Vygotskij utvecklas vardagsspråkets begrepp muntligt i de vardagliga sammanhang som barnet ingår i, genom att titta, smaka, känna, fråga och prata sig fram tillsammans med andra.
Skolspråkets begrepp och den kontext de hör hemma i grundas på vetenskapliga begrepp som sedan anpassats till undervisningen i olika årskurser. I. Lindberg menar att skolspråket är baserat på skriftspråk och kännetecknas av abstraktion, generalisering, kategorisering, argumentation och reflektion. Det är också mer distanserat än vardagsspråket.
Skolspråket är egentligen flera språk. Även om det i alla ämnen finns gemensamma drag, så är det olika genrer och texter med olika hög abstraktion.
Enligt A. Edlings avhandling som grundas på en undersökning av abstraktionsgraden hos ord i läromedelstexter i olika ämnen i årskurs 5 och 8 samt gymnasiets årskurs 2 visade sig svenskämnets texter vara minst abstrakta medan NO-ämnenas texter visade sig ha högst andel abstrakta begrepp.
Hur ska eleverna utveckla förmåga från vardagsspråk till ett skolspråk och ämnesbegrepp?
Jag tycker Gibbons exempel på en läroprocess inom naturvetenskap, där elever i tidiga skolår lär sig begreppet magnetism är bra. Här beskrivs de fyra stegen:
1. Eleverna satt i grupper med olika uppgifter och experimenterade sig fram till kunskap om magnetism. Genom sitt vardagsspråk förde de ett utforskande samtal i grupperna, så att de förstod innebörden på ett konkret och vardagligt sätt. Eleverna hade också tillfälle att delge varandra om det de redan kunde om liknande frågor.
"Titta, den gör så att dom rör sig. Dom där fastnade inte."
2. Läraren följde upp grupparbetet och introducerade samtidigt de veteskapliga begrepp som eleverna behövde för att kunna beskriva och förklara experimentet med ämnesspråk när de sedan skulle redovisa uppgiften muntligt inför hela klassen.
"Vi prövade med en nål, lite järnfilspån och en plastbit. Magneten attraherade inte nålen."
3. Efter redovisningen fick eleverna skriva i sina loggböcker vad de hade lärt sig.
4. Loggboksanteckningarna var sedan ett stöd när de, med en uttryckt förväntan från läraren att använda de vetenskapliga begreppen, skulle skriva en rapport om experimentet.
"Vårt experiment visade att magneter attraherar vissa metaller."
I det första exemplet talar eleverna om den och dom för att i nästa steg ersätta vardagsspråkets den till det vetenskapliga begreppet magnet.
I nästa steg byggs förmågan vidare med begreppet attraherade istället för fastnade och i det tredje visade eleverna förmåga i att uttrycka processen mer abstrakt och generellt: magneter attraherar vissa metaller.
Stegvis och med stöttning från läraren utvecklade eleverna förmågan från vardagsspråk till ämnesspråk.
Källa: Greppa språket, Skolverket, 2015.
