Matematiken är i allra högsta grad ett språk, enligt Johnsen Hǿines (2006). Vygotskij (1934/1999) betonar språkets betydelse för allt lärande och ser språk och tanke som dialektiskt utvecklande. Genom språket synliggör vi tanken och skapar nya verkligheter. Språk i tal, skrift, tänkande och lärande hör samman med varandra.
Från antiken finns en tradition som vi fortfarande ser spår av och det är hur människan tillägnar sig kunskap. Aristoteles (Kroksmark, 2003) uttryckte, att kunskap tillägnas utifrån individens sinnesintryck och som bearbetas av individens abstrakta tänkande. Platon däremot menade att kunskap tillägnas genom idévärlden. I vår tolkning för vår studies vidkommande innebär Aristoteles kunskapssyn att en situation i elevernas verklighet kopplas till ett matematiskt begrepp medan Platons syn på kunskap medför att först definieras ett matematiskt begrepp, som eleverna sedan får utforska och tillämpa. En variation av dessa sätt uttrycker Skolverket (2007) att matematikundervisningen måste ha och jämför med läs- och skrivundervisningen. Denna ståndpunkt delas av Ljungblad (2001) som menar att det förhållningssätt med en variation mellan helhet-del (analys) respektive del-helhet (syntes), som kännetecknar läs- och skrivutvecklingen, även bör gälla i matematikundervisningen, Eleverna måste bli medvetna om helheten för att kunna se delarna. Att elever får tillämpa kunskaper i olika sammanhang och situationer är viktigt för att automatisera kunskaperna. Elevernas möjligheter att kunna se helheten förutsätter, som Löwing (2004) betonar, att läraren tydliggör syftet och målet med arbetet. (Ovanstående text är ett utdrag från magisteruppsatsen "Matematik - en svartvit skiss eller ett färgstarkt konstverk, 2007, av Malin Molid Svenningsson och Solveig Carlsson)
Förra måndagen delade jag ut begreppskort till alla klasser på Ulrikaskolan och Hössna skola kommer att få sina i veckan. Begreppsförmågan är tydliggjord i Lgr 11 och fundamental i alla ämnen. Vad många överraskas av är att det är så många begrepp inom matematiken som vi måste undervisa om och låta eleverna få möjlighet att uttrycka och visa. För årskurs 1-3 är det sammanlagt 104 begrepp och i 4-6 120 begrepp!
Hur ska vi då arbeta med begreppskorten? Jag anser att vi måste uppmärksamma begreppen i ett naturligt sammanhang. När vi exempelvis arbetar med geometri tas begreppskorten inom geometri upp som "Veckans matematikbegrepp". Läraren åskådliggör i teori och praktik vad begreppen står för och tydliggör för eleverna att de i slutet av veckan ska kunna förklara vad begreppen innebär.
Att dela upp korten rättvist mellan årskurserna är jag skeptisk till. Jag tror nämligen på ett mer processorienterat förhållningssätt där eleverna behöver repetera och fördjupa sin begreppsförmåga. Det är vanskligt att tro att ett begrepp är befästa som, enligt en plan, visar att årskurs 1 ska ha gått igenom. Exempelvis är likhetstecknet ett grundläggande begrepp som varje årskurs måste uppmärksamma och fördjupa.
Matematik är ett språk man utvecklar hela livet. Lär man sig ett nytt språk får man ett ökat självförtroende. Pernilla Tengvall och Hanna Almström, båda NO- och mattelärare årskurs 1-7 vid Handskerydsskolan i Nässjö, talar om fem strategier för ett formativt förhållningssätt där ett gott gruppklimat och delaktighet är några av hörnstenarna. http://www.ur.se/Produkter/181904-UR-Samtiden-Inspirerande-matematik-Resonera-och-kommunicera-i-matte
