Nya perspektiv på formativ bedömning

Torulf Palm, som ingår i en forskningsgrupp vid Umeå universitet höll föreläsningen "Vad är formativ bedömning på ett framgångsrikt sätt?" på Matematikbiennalen. Den gav mig nya perspektiv på formativ bedömning. Han menade att alla bedömer formativt men det är kvaliteten som är avgörande. 

Han inledde med citaten: 

"Det känns bra nu. Jag fortsätter att utvecklas hela tiden. Jag känner mig bättre än någonsin " (Zlatan i TV 2012-12-22)

"Jag har så otroligt mycket att förbättra. Jag kan bli bättre på allt." (Emil Jönsson efter att ha vunnit 6 av 8 världscuptävlingar 2010-2011) 

Vad ville han säga med detta? Jo, att det är ett förhållningssätt som gäller såväl lärare som elever. Att vi hela livet vill lära och utvecklas, för det har betydelse för lärandet. 

Formativ bedömning är inte per automatik, enligt Torulf:

• Insamlande av info som diagnoser  

• Lärarkommentarer 

• Dokumentation 

• Bedömningar av elevers prestationer som synliggörs i matris 

• Det flippade klassrummet

Det avgörande är vad och hur vi gör med det. Olika typer av feedback ger olika effekter, så hur vi ger feedback är avgörande - inte att vi gör det. I en klassrumspraktik där man identifierar elevers lärandebehov och där undervisningen anpassas och formas efter lärandebehoven är en effektiv formativ bedömning.  

Hans huvudpoänger var:

• Effektiv undervisning baseras på elevernas förståelse, inte på rutinmässiga lektioner
• Behov av information om alla elevers kunnande och förståelse, utan att det tar för lång tid
• Informationen tas som grund för nästa steg i undervisningen med fokus på lärandet 
• Som lärare bör jag ställa mig frågorna: 

     - Vad är viktigt i undervisningsinnehållet?

     - Vilka kritiska missuppfattningar finns inom området? 

     - Hur ställer jag bra frågor?

• En viktig aspekt är att konstruera bra uppgifter. Eleverna kan företrädesvis svara på miniwhiteboards, exit notes eller boarding cards. 
• Att alla ska behöva tänka görs genom slumpmässigt urval av elever. I vår klass använder vi namnlappar som dras, vilket eleverna påminner mig om ibland då jag glömmer. På det sättet sker en demokratisk maktdelning och man undviker att vissa elever tar stort tal utrymme medan andra "stänger av". Det ökar alla elevers intresse och uppmärksamhet, samtidigt som jag signalerar att allas tankar är viktiga. 

Ett tillåtande klassrumsklimat med en lärandesyn som jag sympatiserar med kan deklareras så här:

• Det vi inte vet frågar vi om.

• Det vi kan berättar vi om.

• Ett fel är inte slutet - det är en början!

Förskoleklassen - en ö eller bro mellan förskola och skola?

Frågan ställdes av Helena Ackesjö i hennes avhandling som jag tog del av på Matematikbiennalen i Karlstad. Övergångar var, för övrigt, något som lyftes på flera seminarier. Övergångar utgör ofta ett hinder i elevers lärande - att de helt enkelt tappar fart i sin utveckling, vilket är förödande ur många aspekter. Varför är det så? Vad beror det på?

 

Arbetar vi slentrianmässigt - istället för att utgångspunkten borde vara den didaktiska triangeln? Elev - Innehåll - Lärare utgör hörnen på den didaktiska triangeln med kärnfrågorna: Vad, Varför och Hur. Det borde vara ledstjärnan! 

Jag menar att vi måste vara intresserade av var eleven står och visa respekt för deras tidigare kunskaper och erfarenheter. Något som släcker elevers lust, motivation och tilltro till sin förmåga är att tugga om saker som man redan kan. Viss repetition behövs givetvis, men det är utmaningar som håller uppe glöden! Enligt Simon Hjort ges elever i Finland utmaningar i högre omfattning. 

Beror det på bristande intresse och respekt för varandras yrkesprofession i stadieövergångarna? 

Behövs en påminnelse om uppdraget - att vi är satta att optimera elevers lärande? 

Kanske det skulle vara på sin plats med inläsning av Skolverkets stödmaterial "Övergångar"  i kombination med möten mellan lärare från olika stadier i kommunen? http://www.skolverket.se/skolutveckling/miljo-och-halsa/elevhalsan/stodmaterial-om-overgangar-1.228043

Ackersjö påtalade konsekvensen av att förskoleklassens och fritidshemmets uppdrag förtydligas i läroplanen. "Förskoleklassen ska stimulera elevers utveckling och lärande och förbereda dem för fortsatt utbildning". Detta medför att förskollärarna behöver ha kunskap om centralt innehåll och kunskapskrav för årskurs 1-3. En utmaning är också kontinuiteten. Det har visat sig att elever får göra vissa moment tre gånger.   

Ackersjös forskningsfrågor vid undersökningen av förskoleklassen var: 

• VAD uppmärksammar f-klasslärare beträffande elevers matematikutveckling?
• NÄR blir elevers matematikutveckling synlig för f-klasslärare?
• NÄR blir elever i risk att hamna i matematiksvårigheter synliga för f-klasslärare?
• HUR och VARFÖR blir elevers matematikutveckling synlig för f-klasslärare att följa och synliggöra?

Resultatet som hon kom fram till var att resultatet blir mycket bättre om:

• Vi är medvetna om VAD vi gör, VARFÖR vi gör det vi gör samt VAD det leder till.

"Med kunskap och bedömning förstår jag vad jag kan förmedla, lära och förhålla mig till barnen. Även förstår jag vad jag behöver lära mer av, få mer kunskap om."

Det känns bra att vi i kommunen gör Diamantdiagnosen AF i förskoleklasserna höst och vår, då den bygger på de flesta av Gelman och Gallistel´s grundläggande principer, som poängterades på flera seminarier på Matematikbiennalen:

• Ett-till-ett-principen (Förståelse för att jämföra antal genom parbildning)
• Abstraktionsprincipen (Räkna föremål i en avgränsad mängd oavsett slag av föremål)
• Principen om godtycklig ordning (Medvetenhet om att oavsett varifrån man räknar är det samma antal i en mängd)
• Principen om den stabila ordningen (Räkneorden måste räknas i en viss ordning)
• Antals- eller Kardinalprincipen (Sista räkneordet står för antalet)

Utöver dessa fem principer är följande aspekter mycket viktiga:

• Antalskonstans (Förståelse för att oavsett om föremålen är utspridda eller tätt samlade är det samma antal)
• Subitizing (Medfödd förmåga hos både spädbarn och djur att i en blink uppfatta antal. Har barnet svårt för detta är det en varningssignal och extra insatser krävs) 
• Bilder med liten och stor siffra, t.ex. liten 7:a och stor 5:a där frågan är Vilket tal är störst/mest värd?

Även Bishop´s områden påtalades:

• Räkna
• Lokalisera
• Leka
• Mäta
• Designa/Konstruera
• Förklara

Det är alltså ett mycket viktigt arbete som genomförs i förskoleklassen. Där utmanas förhoppningsvis elever utifrån sin nivå! Om dessutom elever, som riskerar att hamna i matematiksvårigheter, identifieras och får extra stöd tidigt är det otroligt värdefullt. 

Ju tidigare vi sätter in insatser desto bättre är det, för med stigande ålder tär det mer på elevens tilltro till sin egen förmåga.