Språk-och läsförståelsen är fundamental inom alla ämnen

Kanada kan lära ut läsförståelse – undervisningen i läsförståelse får inte stanna vid en receptbok

Avhandlingen ”Att bedöma elevers läsförståelse – en jämförelse mellan svenska och kanadensiska bedömningsdiskurser i grundskolans mellanår” av Barbro Westlund uttrycker sammanfattningsvis, som jag ser det, kvalitet kontra kvantitet. 

Westlund menar att de kanadensiska lärarna verkligen undervisar i läsförståelse. Lärarna är tydliga med att läsförståelse handlar om att tänka och att vara medveten om sitt tänkande. Det kan handla om svåra ord och sammanhang eller att läsa mellan raderna. Lärarna visar hur de själva bearbetar en text för att förstå den. Eleverna får sedan successivt ta över ansvaret för inlärningen. 

I Sverige är undervisningen mer mekanisk och eleverna arbetar mer på egen hand. De läser korta texter i en lärobok och svarar på 15 till 20 frågor. Om det är något en elev inte kan stryker läraren ibland frågan eller pekar ut rätt svar i texten. Det räcker inte att som lärare säga att eleverna ska "läsa mellan raderna” eftersom de inte förstår vad det betyder. Läraren behöver visa eleverna hur hen själv gör, när slutsatser dras utöver vad som står i texten.

Undervisningen i Sverige kan förbättras genom att lärarna blir mer aktiva. Elever ska inte bara ges rådet ”läs mer så ordnar det sig”. Enligt Westlund fordras utbildningsinsatser i form av en kontinuerlig kompetensutveckling. Lärarna bör integrera bedömning för lärande (=formativ bedömning) i undervisningen. Feedback bör alltid vara framåtsyftande, det räcker inte att säga ”jättebra jobbat”. Inom detta område har jag tips på en mycket bra och lättläst bok: "Mathematics inside the black box - bedömning för lärande i matematikklassrummet" av Jeremy Hodgen och Dylan Wiliam. 

Jag instämmer med Westlund om att det inte är eleverna som ska lastas för att de inte förstår, det är den egna undervisningen som ska ändras. 

Varför lägger vi ofta energi och tid på faktorer, som ligger utanför vår undervisning? 

Vi måste hjälpa varandra att hålla fokus på det vi kan förändra och inte lägga så mycket tid på att uttrycka orsaker som vi inte kan göra något åt. 

Vi måste hjälpas åt att använda tiden på ett smart sätt. Hur då?

Kanske ställa kritiska följdfrågor till oss själva och varandra, som till exempel: 

Är det något jag kan göra något åt? Om svaret bli nej, bör jag inte uppehålla tid till det. Blir svaret ja, bör jag/vi ställa mig/oss frågan: 

Vad kan jag/vi påverka eller/och förändra? Hur?

På motsvarande sätt som Matematiklyftets modell i kompetensutveckling visar erfarenheterna från Kanada att det krävs minst ett år av regelbundna träffar för att ta till sig aktuell forskning och förstå hur den kan omsättas i det egna klassrummet.

Begreppsförmåga är en grundläggande förmåga, som måste främjas hand i hand med de övriga fyra matematiska förmågorna. Jag vill påminna om att använda de begreppskort, som jag har delat ut till lärare jag har handlett och till lärare i Hössna och Ulrikaskolan. 

Själv har jag en tavla med "Veckans matematikbegrepp", där aktuella begreppskort sätts upp och presenteras i början på veckan. I slutet på veckan utvärderas elevernas förmåga i att förklara och tillämpa begreppen. Elevernas whiteboardtavlor används ofta då.

  

Att vi som förebilder använder korrekta begrepp och förklarar dem, lär ut studieteknik i bemärkelsen av att stryka under nyckelord i textuppgifter, samt har en undervisning där alla elever ges möjlighet att sätta ord på sina tankar med relevanta begrepp är några aspekter på vad jag kopplar till Barbro Westlunds uttryck: ”Alla lärare måste bli en läs- och skrivlärare kopplad till sitt eget ämne”.

http://skolvarlden.se/artiklar/lasforstaelsestrategier-far-inte-bli-en-receptbok

http://www.skolporten.se/?s=Barbro+Westlund&cat=950&submit=S%C3%B6k+intervju#sthash.ah1dxFqc.dpuf