Reflektioner över Helen Timperleys bok ”Det professionella lärandets inneboende kraft”

Helen Timperleys bok handlar sammanfattningsvis om att genom undersökande och kunskapsbildande cykler utifrån elevers och lärares verkliga behov blir det effekt av utbildningen i undervisningen. Hennes budskap är att lärare bör inse att elevernas resultat påverkas av undervisningen och att vi har ett ansvar i att ställa oss frågor, att ständigt inhämta kunskaper och utveckla färdigheter i syfte att systematiskt utveckla undervisningen mot de behov som eleverna har. En kärnfråga: ”Vad behöver lärare lära sig och göra för att göra skillnad för sina elever?” 

Lärarnas motivation, engagemang och förväntningar på kompetensutbildningen, har stor betydelse för resultatet. 

Jag ser här en parallell process i vikten av att ha höga förväntningar på alla elever men också att vi blir goda förebilder för eleverna när vi utforskar och kritiskt granskar den egna undervisningen. Learning Study och Lesson Study är exempel på undersökande och kunskapsbildande cykler, där elever och lärare är i en parallell lärandeprocess.

Kunskap krävs för bättre resultat

Enligt Timperley uttrycker lärare ibland ovilja att läsa och förstå teori, för att de ser sitt arbete som praktiskt. Synsättet måste gå från alltför stor betoning på görande till lärande där det teoretiska och praktiska förhållningssättet måste hänga ihop, menar hon. Undervisningsstrategier måste grundas i en djupare teoretisk insikt där man skaffar sig belägg. Detta är, enligt min tolkning, ett vetenskapligt förhållningssätt, det som skollagen uttrycker att vårt uppdrag är.

Mikael Alexandersson uttryckte 2004 i "Pedagogiska magasinet" att om läraryrket ska utvecklas måste den pedagogiska yrkesverksamheten ha en uttalad koppling till en praxisnära forskning som handlar om läraryrkets kärnfrågor. "Genom reflektion kan lärare utveckla ett gemensamt sätt att tänka och tala om sitt arbete". Den gode praktikern omformulerar praktiska problem så att olika lösningar blir synliga.

Ur ett historiskt perspektiv uttrycktes detta redan år 322 före Kr. genom Aristoteles. Han menade att undervisningen görs meningsfull då teoretisk och produktiv kunskap integreras. Båda kunskapsformerna är varandras förutsättning för meningsfullt lärande. 

Exempel på frågeställningar:

• Vilka kunskaper och färdigheter behöver vi som professionella för att möta elevernas behov av lärande?
• På vilket sätt har vi bidragit till de nuvarande elevresultaten?
• Vad behöver vi lära oss och göra för att uppnå bättre resultat?
• Vilka mål har vi för lärandet?
• Vilka källor till bevis/kunskap kan vi använda?

Lärandemål

Jag har tidigare skrivit om forskning inom formativ bedömning där elever visar sig bli mer motiverade om de har ambitiösa lärandemål.

Timperley menar att även lärare sannolikt motiveras av ambitiösa lärandemål. Undervisningen kan bättre anpassas till elevernas behov, när lärare vet vad eleverna redan vet och kan göra, samt vilka missuppfattningar de bär på.

Dylan Wiliam, nämnd tidigare i mina inlägg, påvisar betydelsen av att involvera eleverna i bedömning och utformning av lärandemål. Genom att konkretisera målen och visa på olika (elev)exempel och uppmärksamma olika kvaliteter och gärna kontrastera med ett felaktigt/ej godkänt exempel, gör att eleverna får djupare insikt om vad de ska sikta mot. Låt eleverna diskutera vad som är bra men också hur en lösning kan bli bättre.
På nedanstående länk finns elevexempel inom matematik, annars kan man ju hitta på egna, vilket jag gör ibland.

       

      Bedömningsstöd med elevexempel: http://skolverket.se/bedomning/bedomning/bedomningsstod/matematik/utveckla-din-bedomarkompetens/uppgiftsbank-med-elevarbeten-1.196947