Nulägesanalys av kommunens Diamant hösten 2016 i jämförelse med hösten 2012

Efter genomförda Diamantdiagnoser inom grundläggande taluppfattning i kommunens skolor har jag gjort en jämförelse över tid. För femte året i rad har de gjorts på hösten i syfte att i ett nuläge analysera över vad man ser och vilka insatser i undervisningen som kan tänkas vara relevanta och framgångsrika för att till vårens resultatläge visa på vilka effekter insatserna i undervisningen gett. 

Då analysen av förskoleklassernas AF-diagnos i form av intervjuer inte är klar görs här en jämförelse mellan hösten 2012 och 2016 vad gäller addition och subtraktion, multiplikation och division samt bråk i årskurs 1-6. Huvudsakligen är det positiva trender med något enstaka undantag, men inom alla områden kan och behöver det bli bättre!  

Addition och subtraktion

Årskurs 1 visar en god utveckling och hösten 2016 klarar 10 % av eleverna tabellerna upp till 9.

Årskurs 3 och 4 visar också fin utveckling på 10-19 med 10-talsövergång och generalisering 20-99.

Det som oroar är vad som hänt i årskurs 2. Här har det, fram till och med hösten 2015, skett en stadig utveckling medan det hösten 2016 gått ner rejält inom området 10-19, särskilt den utan 10-talsövergång. Uppmärksammas inte sambanden så elevernas tilltro till sina kunskaper inom 0-9 kan föras över inom ett högra talområde?

Subtraktionsalgoritmer och textuppgifter med algoritmer i årskurs 4 klarar en allt högre andel elever.

Multiplikation – division samt bråk

De grundläggande multiplikationstabellerna i årskurs 3 och 4 visar på god utveckling och även generaliseringen av multiplikation i årskurs 5 och 6 är positiv, även om det är störst ökning i årskurs 3 och 6.                                                                                                                                                        

I årskurs 5 är det en liten ökning. Dock är det en låg andel, knappt 50 %, som klarar godkänt resultat, så här finns en utvecklingsmöjlighet. Frågan är hur den antas?

Om inte de grundläggande tabellerna sitter påverkas givetvis förmågan i att räkna multiplikationsalgoritm, vilket visar sig i årskurs 5. Här är en lägre andel elever som klarar detta hösten 2016 än vad det var 2012, så även här är en utmaning för årskurs 5.               

I årskurs 6 är det en ökning med 10 procentandelar till 81 %.

De största framstegen visar sig dock inom bråk och division, som har samband med varandra.             

I division är det särskilt i divisionsalgoritmen, som visar stora framsteg. I åk 5 klarar idag 60 % av eleverna ett godkänt resultat mot 20 % 2012.                                                        

I åk 6 har resultatet på hösten ökat från 40 % 2012 till 77 % 2016.

Inom bråk är det framförallt i de enklare diagnoserna som avhandlar ”del/delar av hel” och ”delar av antal” som utvecklats. ”Bråk som tal” och ”taluppfattning om bråk” visar också en förbättring men inte i lika hög grad. Exempelvis är det bara drygt hälften av årskurs 5 elever som klarar godkänt resultat inom bråk som tal. Kanske dags att ta fram ”Förstå och använda tal” eller Matematiklyftets del om bråk?

Tal i decimalform i årskurs 6 visar på ett glädjande och stort kliv framåt efter en oroande nedgång hösten 2015 och har i jämförelse med 2012 ökat med 22 procentandelar.

Sammanfattningsvis syns en positiv utveckling över tid, men det gäller att hålla i och hålla ut. Inget är gratis, varken för lärare eller elever. Det gäller att ständigt kritiskt granska sin undervisning och reflektera över hur undervisningen gett effekt på elevernas kunskaper och lärande. För oss lärare gäller det att arbeta formativt, uppmärksamma sambanden inom matematiken och arbeta efter Vygotskys proximala utvecklingszon med utmaningar. 

Det krävs också att vara ihärdig och anstränga sig. Det hjälper inte att ha en talang om man inte anstränger sig. Däremot kan man bli en talang om man anstränger sig! Det har vi tydliga bevis på inom alla områden – inte minst i sportsammanhang. 

Jag ser det som angeläget att förmedla att alla kan bli matematiker, men det krävs ansträngning. 

Med ovanstående synsätt kan Ulricehamns elever säkert visa ännu bättre resultatutveckling och Sverige kan klättra ännu högre på TIMSS och PISA-rankingen.